Thoughless weeks.
Jag har haft veckor utan att tänka, jag har bara varit. Jag har tänkt på hur lite jag funderat och att allt funkat jäkligt bra ändå. Mitt liv är nära på perfekt. Fast jag gillar inte ordet perfekt, inte på ett helt liv, det funkar inte. Men jag kan inte klaga på något, allt är bra. Men i kväll känner jag mig bara så ynklig. Alla planer har bara runnit ut och vänner har svikit, eller vad man ska säga. De som inte bestämt sig för att sova eller är tvugna att jobba är någon annan stans eller vägrara savara på sms. Så nu sitter jag här och gråter, halvfull. Jag vet inte riktigt varför men jag har ingen motivation till att ta tag i nåt mer. Antagligen är jag trött och käreste håller på att öva inför teater premiären imorgon. Jag blir bara så arg. Jag ville ju festa, det är ju kanske årets finaste dag och här sitter jag hemma och gråter. Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.
Jag vill slå på något. Jag vill hoppa och skrika, men jag orkar inte. Jag skulle kunna dricka upp min flaska vin och däcka eller något. Läsa Norwegian wood och lyssna på Keane. Egentligen har jag ingen anledning och ingen förståelse för mig själv. Jag måste vara trött.
Lämna ett svar