Is this it?
Jag kom på att det kanske är kärlek? Det här som känns som depression och ångest? Jag vet att jag känt liknande förut. Fast då anade jag väl kanske att allt skulle gå åt helvete, men nu har jag ju alla världens förutsättningar för att vara lyckligt kär. Fast det känns bättre nu än tidigare. Jag antar att man för akta sig för att bli enbart monogam och glömma att man hade ett annat liv. Jag måste ha ett annat liv för att hålla mig över ytan. Katastroftänkande.
Jag funderar åter igen på att börja gå hos psykolog, för jag är uppenbarligen inte stabil. Men jag lär väl aldrig komma till skott, jag kommer aldrig till skott när det gäller vissa saker.
Men nu ska jag iaf försöka komma till sängen. Puss.
Lämna ett svar