Och nu kanske jag kan säga.
När man lägger ihop saker på ett visst sätt. När man tar den ena och andra från här och där, då kan man få en annan bild än den man hade innan. Min självbild. Jag har länge sagt att jag är normal, en vanlig tjej, som de flesta andra. Fast ändå inte då. Men nu, jag undrar, vem är jag egentligen? Jag är inte som de flesta andra och kanske har jag en del riktiga problem som jag inte kan lösa själv. Hur många depressioner har jag haft nu? Hösten 2000, 1, vintern/våren 2002, 2, våren 2003, 3, våren/sommaren 2007,4 , vintern 2007, 5. Och nu? Ja jag skulle aldrig våga gå utan mina piller. Och nu har jag ju dessutom ångesten som hotar att döda mig. Ätstörningar? Jag vet inte hur djupt rotade de är, det känns inte så farligt, jag mår mest dåligt fysiskt nu. Har matlust men ingen hunger. Jag som trodde att jag var en vettig och resonlig person somkunde reda ut saker och hålla huvudet uppe. Nu vill jag ingenting. Jag vill skita i allt och ta semester från livet ett tag, två år eller så. Men det går ju liksom inte. Jag hade ju nån sorts mål för inte så länge sen. Nu har jag inga mål. Jag känner inte att jag behöver bevisa någonting för någon. Sen kanske, men inte nu, har fullt upp med annat nu. Men varför är jag sån här? Mitt liv har ju varit så bra, det är bara jag själv som förstör. Inte haft några tankar på döden på länge i alla fall, men det är väl pillrens förtjänst. Kanske några vänner. God Natt.
”Mitt liv har ju varit så bra, det är bara jag själv som förstör.” Om det är du själv som ”förstör”, är det då du själv som vi ha det ”bra livet” du skriver om? Dina känslor, de som ”förstör”, är väll åtminstone du? Men är idéen om ett ”bra liv” din?
Jag ville bara slänga ut en boll, ett perspektiv. Hoppas du hittar rätt.
Jag vet ju vad jag hade förut, jag vet hur jag var förut. Jag vet också vad som är bra för mig, struktur och ordning, men jag flyter bara med och gör ingenting vettigt, skiter i allt som jag borde, gå upp på morgnarna, äta ordentligt, träna etc.. Men jag antar att det blir annorlunda om ett tag. Jag är bara lite ovan med mig själv.